mariacavalli

åh vad jag drömmer just nu. en vacker man som upptar mina tankar, trots att jag egentligen känner honom, men som mamma brukade säga "man kan vara kär i honom på avstånd" fakk, han är snygg och trevlig. hur ofta händer det liksom?

9 dagar till studenten, ett prov och komplitera med studentkläder, sen är jag där. nu är jag snart fri

livet snurrar på. 11 dagar till studenten. jag har världens bästa vänner. jag har börjat hata alldeles för mycket. jag ångrar. jag är arg. jag känner mig sviken. jag blir trött på mänskligheten. och livet. jag vill bara bort. alla drömmar känns högflygande och alldeles för drömliknande.

delad i tusen bitar
jag var lycklig, livet var fint
nu håller du på att dra ner mig igen

jag tappade alla fina känslor, och det kanske var bra, trilla nu inte dit igen.

jag antar att vi borde vara mer tacksamma över det vi har. vi är friska, vi har ett hem, en familj och en trygghet som inte många har. när döden knackar en på axeln blir detta mer påtagligt, det är som att man inser vad som kan hända.

det gör ont i mitt hjärta att se människor bli sjuka och dö, när det finns folk som förtjänade det så mycket mer, om man ens kan säga så, men det finns människor som skadat, förnedrat och mördat. varför ska de få finnas, när människor dör i cancer varje dag.

jag saknar dig, hoppas du har det bra i himlen, och förlåt, jag lovar, jag kommer och hälsar på dig i solnedgången.