mariacavalli

Tiden passerar i takt med att dagarna går, jag kan bara inte sluta tänka på dig. Ingen har en aning om vad jag döljer och jag fortsätter att leta, men jag kan inte hitta det. Modet att visa och modet att låta dig veta, att jag aldrig känt denna känslan förut.

Gång på gång hör jag mina tankar, varför kan inte denna känslan bara försvinna, det finns ingen som du. Du kom mig nära som ingen annan. Det är som att du talar direkt till mitt hjärta, det är så fel att vi är på helt olika nivåer. Jag är för rädd för att ställa frågan och för stolt för att förlora dig, men jag måste snart bestämma mig.

Men om jag lämnar dig, kommer jag aldrig veta hur mitt liv blivit om jag hade stannat hos dig. Kommer jag någonsin se dig le mot mig igen om jag lämnar dig. Hur ska jag få veta, om jag lämnar dig?

Men återigen funderar jag på att ta den enkla vägen ut.