mariacavalli

jag kommer ihåg känslan av att komma hem till någon man saknat. saknat på ett alldeles särskilt sätt. den där mysiga varma känslan i magen och allt bara känns jättebra, fjärilar överallt och man kunde ta en kula för honom. nu ska jag återigen hem, åka hem utan känslan i magen. det enda som finns där är längtan och en önskan djupt inom mig att jag kommer få ett sms, samtidigt som rädslan finns där. jag tror inte det var kärlek, det var bara vilja och lust.

 

när viljan försvinner och bara finns kvar då försvinner också omtanken, och vad finns kvar då?

 

jag tänker på en särskilt sorts sorg, och jag tänker på alla de gånger du gjorde mig ledsen, och tvärtom. det är inte så vi trodde det skulle vara, inte heller så vi trodde det skulle bli. men jag ville så gärna tro på oss, vi skulle göra allting bättre och allt var så enkelt. det var inte svårt att hitta dit, vi fann varandra direkt men vi hade ännu lättare att tappa bort varandra.

 

jag ville ha allt och förlorade det

 

If distance's the reason that it never will be you and me, then you never liked me as much as you've told me, because if you liked me as much as you've told me, you'd never let distance tear us apart.