mariacavalli

sätter inte ord på känslorna längre, men det är fram och tillbaka, eller ja, lycka och sorg. nej, inte sorg, bara mindre glädje. men det ger perspektiv på livet, men jag har det bra, typ jättebra.

det är ett nytt år, 2013. det första året sen 1987 med olika siffror.

 

hur jag skall kunna beskriva detta året i ord vet jag inte riktigt själv, men jag får helt enkelt börja från början och ta månad för månad, hoppa eventuellt över de mindre relevanta månaderna. innan jag börjar så vill jag att ni ska veta att detta har vart överlag ett helt underbart år, det har hänt saker jag aldrig trott skulle hända mig. jag har bevisat för mig själv och alla andra att jag faktiskt inte var så feg och hemmakär som jag trodde.

 

förra nyår träffade jag någon som ändrade mitt liv föralltid, jag kommer aldrig glömma honom även om vi inte håller kontakten än. han visade mig känslor jag inte visste jag hade och en trygghet jag aldrig känt förr. han lärde mig också att man inte får dömma människor innan man känner dem, definitivt en bra egenskap.

 

i mitten på mars vann vi bästa tjänst på UF-mässan i Skövde, med vi menar jag givetvis Image UF, enda företaget från Ållebergsgymnasiet som gick vidare. det är definitivt en av de stoltaste ögonblicken i mitt liv. att stå där inför alla de andra företagen och ha vunnit, en resa till stockholm för att tävla i SM. det tog även slut mellan mig och ovanstående, vilket det inte finns något att kommentera, vi gjorde allt vi kunde men det fungerade ändå inte.

 

i april gick någon som jag älskade djupt bort i cancer, något som fick mig att tappa gnistan endel, det var liksom inte rättvist men det är det ju nästan aldrig när någon dör.

 

vi for upp för att tävla i stockholm, vi vann inget men jäklar va kul jag hade. träffade massa mysigt folk jag inte träffat annars och kände på storstadsrytmen för en kort stund. ibland kan jag fortfarande känna den lycka jag kände då, några dagar i en stad fylld med löften om uppfyllda drömmar och svävande lycka. i slutet på månaden började studenten smyga sig på allt mer och mer och då även ångesten av allt studenten innebär, vad, hur, när, var, så kände jag i alla fall.

 

månaden för studenten, månaden då allt hade sitt slut, eller sin början, i mitten var vi i alla fall inte. jag kommer ihåg det så väl. två veckor av fylla, kärlek och sista tiden med gänget. det började med en studentfest och slutade med balen och allt däremellan. studenten var bäst. spft09 i sin röda buss, vi gjorde som vi alltid gjort, vi stack ut. det var också dagen då 21 personer skulle splittras eter 3 långa, korta, roliga, fartfyllda, hatfyllda, underbara och fina år ihop. vi var definitivt ållebergsgymnasiets stjärnor årgång 2012, några av oss i alla fall (haha)

juli var 2012 års ångestmånad. det var den månaden jag insåg att mitt liv var ett block med oskrivna blad och att det var dags att börja göra något åt det. jag vägde för och nackdelar, jag provade på saker, hängde endel i göteborg, sommarjobbade lite och hängde massor i stugan. hade en riktigt fin fylla i lidköping med min syster. det var en fin månad utan större tragedier

 

det är denna månaden som föralltid kommer vara en relevant månad i mitt liv. jag flyttade hemifrån. närmare bestämt till borlänge. jag kom in på international tourism management och började plugga i slutet på månaden. jag hade efter en omtumlande flytt en hel vecka alldeles för mig själv uppe i borlänge, det var en lång och ganska ensam vecka men man lär sig på det med.

 

n0llningsmånaden, det var egentligen då jag träffade alla underbara numera ettor. vi blev ett sammansvetsat gång tack vare maas alla olika aktiviteter. det var även den månaden vi fick lära känna maas, i vilka ja träffade de bästa personerna i hela borlänge.

då åkte jag även till falköping första gången sen jag flyttade och redan då började känslorna av att inte höra hemma där längre. det kanske är därför jag minns det så väl.

 

spenderade en helg på en båt mellan stockholm och åbo. på ms galaxy närmare bestämt. en galen helg fylld med alkohol, jävelskap och galna idéer. jag fyllde även tjugo, underbar frihet vunnen.

 

hade värsta fyllan i mitt liv, aldrig igen. jag och nathalie bestämde oss för att flytta ihop och skrev på kontraktet i slutet på månaden.

 

december ägde, det var massa plugg, det sög i och för sig. det blev endel flyttpackning och hemfärd den tjugoförsta. det blev en lugn jul med familjen, onekligen mysigt. juldagen blev rätt värdelös, endel riktigt bra mys i mellandagarna och sedan uppresa på nyårsafton och jag hann knappt komma fram innan fyllan började. det blev en fin kväll med min andra familj.

 

dagen efter har endast hängivits åt att flyttpacka, eftersom flytten går av stapeln imorgon och det har liksom inte funnits tid till något annat. mer än detta långa inlägget.

 

nu såhär efter alla dessa jäkla meningar jag fått ihop så tänker jag på allt jag kanske missat eller inte highlightat så mycket som jag borde. men jag menar vissa saker ska stanna i hjärtat, för det är där de gör sig bäst, det betyder inte att jag har glömt det. 2012 lärde jag mig vad kärlek faktiskt var, också ensamhet, och som sagt trygghet.

nu ser jag fram emot ett 2013, förhoppningsvis fyllt med glädje, lycka och kärlek. och lite sorg. för vad är glädje när vi inga sorger har?

 

vi har en föreställning om att kärleken ska vara evig. men kärleken är inte sådan. kärlek är en fritt flödande kraft som kommer och går som den behagar. Ibland stannar den livet ut, andra gånger stannar den en sekund, en dag, en månad eller ett år. så man skall inte vara rädd för kärleken bara därför att den gör dig sårbar men heller inte bli förvånad för att den ger sig av. man skall bara vara lycklig att man fick tillfälle att uppleva den.