du måste sticka från stan, här är alla ihåliga och snart är du likadan
jag vet varken eller nu, vad jag trodde, ville eller hoppades. jag är besviken, sårad och upprörd. ensamhet, något jag aldrig egentligen upplevt men just nu känner jag mig som den ensamaste i hela världen.
denna sommaren blev inte som jag tänkte, jag skulle vara lycklig. så jävla lycklig också. det blev inte så, det blev ett långsamt farväl. människor förändrades, bröt löften som inte var okej att bryta. det blev inte bättre hemma. det blev nästan värre. besvikelserna fortsatte, ord med en hård mening uttalades och kvar lämnades tystnaden.
jag tror inte att vi kan bli som förr, jag litar inte på dig. allt är ord, jag hatar ord, jag vill ha känsla och trygghet.
han är för stolt för att höra på.
always and forever
uppkrupen i soffan en februarinatt med headsetet i, allt för att reducera tystnaden. att bo på femte våningen har sina fördelar, jag kan se långt bort över sportfältet och bergen i bakgrunden. så här års är de snötäckta och ser ut som ett sagolandskap, en bild gör det inte rättvist. gatlyktorna lyser upp gångbanorna, rinken och betesgatan. det är mitt hem och trygga gatan, det är här jag lever.
jag bokade biljetten till falköping förut, alla hjärtans dag med mina systrar, systerdotter, mamma och pappa. dem jag ofta saknar att även om de bara i teorin är ett samtal bort så är de så mycket mer i praktiken.
time to say goodbye
alla bilder jag någonsin lagt upp, de gör mig snurrig i huvudet såhär en torsdagskväll, och lite ledsen men framförallt nostalgisk. det är så många bilder, från den bästa sommaren i mitt liv, utan tvekan den bästa. det var så många fina kvällar och stunder som de bilderna framkallar minnena av. jag var ung med massa drömmar i en stad som bara kortsiktigt kunde uppfylla dem och jag lämnade falköping när jag älskade den staden som mest. ag fick vänner jag aldrig kunde tro jag skulle umgås med och bytte åsikt om de hemskaste människor.
nu i efterhand är jag glad att jag fick den sommaren, jag växte långsamt upp, blev vuxen på ett barnsligt vis. det var liksom den tid jag hade, innan jag gick ut i vuxenlivet och det blev rätt okej.
where the eagles cry on a mountain high
sätter inte ord på känslorna längre, men det är fram och tillbaka, eller ja, lycka och sorg. nej, inte sorg, bara mindre glädje. men det ger perspektiv på livet, men jag har det bra, typ jättebra.
still, whatever mess i land in, who is always understanding? nobody else but you
det är ett nytt år, 2013. det första året sen 1987 med olika siffror.
hur jag skall kunna beskriva detta året i ord vet jag inte riktigt själv, men jag får helt enkelt börja från början och ta månad för månad, hoppa eventuellt över de mindre relevanta månaderna. innan jag börjar så vill jag att ni ska veta att detta har vart överlag ett helt underbart år, det har hänt saker jag aldrig trott skulle hända mig. jag har bevisat för mig själv och alla andra att jag faktiskt inte var så feg och hemmakär som jag trodde.
januari
förra nyår träffade jag någon som ändrade mitt liv föralltid, jag kommer aldrig glömma honom även om vi inte håller kontakten än. han visade mig känslor jag inte visste jag hade och en trygghet jag aldrig känt förr. han lärde mig också att man inte får dömma människor innan man känner dem, definitivt en bra egenskap.
mars
i mitten på mars vann vi bästa tjänst på UF-mässan i Skövde, med vi menar jag givetvis Image UF, enda företaget från Ållebergsgymnasiet som gick vidare. det är definitivt en av de stoltaste ögonblicken i mitt liv. att stå där inför alla de andra företagen och ha vunnit, en resa till stockholm för att tävla i SM. det tog även slut mellan mig och ovanstående, vilket det inte finns något att kommentera, vi gjorde allt vi kunde men det fungerade ändå inte.
april
i april gick någon som jag älskade djupt bort i cancer, något som fick mig att tappa gnistan endel, det var liksom inte rättvist men det är det ju nästan aldrig när någon dör.
maj
vi for upp för att tävla i stockholm, vi vann inget men jäklar va kul jag hade. träffade massa mysigt folk jag inte träffat annars och kände på storstadsrytmen för en kort stund. ibland kan jag fortfarande känna den lycka jag kände då, några dagar i en stad fylld med löften om uppfyllda drömmar och svävande lycka. i slutet på månaden började studenten smyga sig på allt mer och mer och då även ångesten av allt studenten innebär, vad, hur, när, var, så kände jag i alla fall.
juni
månaden för studenten, månaden då allt hade sitt slut, eller sin början, i mitten var vi i alla fall inte. jag kommer ihåg det så väl. två veckor av fylla, kärlek och sista tiden med gänget. det började med en studentfest och slutade med balen och allt däremellan. studenten var bäst. spft09 i sin röda buss, vi gjorde som vi alltid gjort, vi stack ut. det var också dagen då 21 personer skulle splittras eter 3 långa, korta, roliga, fartfyllda, hatfyllda, underbara och fina år ihop. vi var definitivt ållebergsgymnasiets stjärnor årgång 2012, några av oss i alla fall (haha)
juli
juli var 2012 års ångestmånad. det var den månaden jag insåg att mitt liv var ett block med oskrivna blad och att det var dags att börja göra något åt det. jag vägde för och nackdelar, jag provade på saker, hängde endel i göteborg, sommarjobbade lite och hängde massor i stugan. hade en riktigt fin fylla i lidköping med min syster. det var en fin månad utan större tragedier
augusti
det är denna månaden som föralltid kommer vara en relevant månad i mitt liv. jag flyttade hemifrån. närmare bestämt till borlänge. jag kom in på international tourism management och började plugga i slutet på månaden. jag hade efter en omtumlande flytt en hel vecka alldeles för mig själv uppe i borlänge, det var en lång och ganska ensam vecka men man lär sig på det med.
september
n0llningsmånaden, det var egentligen då jag träffade alla underbara numera ettor. vi blev ett sammansvetsat gång tack vare maas alla olika aktiviteter. det var även den månaden vi fick lära känna maas, i vilka ja träffade de bästa personerna i hela borlänge.
då åkte jag även till falköping första gången sen jag flyttade och redan då började känslorna av att inte höra hemma där längre. det kanske är därför jag minns det så väl.
oktober
spenderade en helg på en båt mellan stockholm och åbo. på ms galaxy närmare bestämt. en galen helg fylld med alkohol, jävelskap och galna idéer. jag fyllde även tjugo, underbar frihet vunnen.
november
hade värsta fyllan i mitt liv, aldrig igen. jag och nathalie bestämde oss för att flytta ihop och skrev på kontraktet i slutet på månaden.
december
december ägde, det var massa plugg, det sög i och för sig. det blev endel flyttpackning och hemfärd den tjugoförsta. det blev en lugn jul med familjen, onekligen mysigt. juldagen blev rätt värdelös, endel riktigt bra mys i mellandagarna och sedan uppresa på nyårsafton och jag hann knappt komma fram innan fyllan började. det blev en fin kväll med min andra familj.
idag, den första januari 2013
dagen efter har endast hängivits åt att flyttpacka, eftersom flytten går av stapeln imorgon och det har liksom inte funnits tid till något annat. mer än detta långa inlägget.
nu såhär efter alla dessa jäkla meningar jag fått ihop så tänker jag på allt jag kanske missat eller inte highlightat så mycket som jag borde. men jag menar vissa saker ska stanna i hjärtat, för det är där de gör sig bäst, det betyder inte att jag har glömt det. 2012 lärde jag mig vad kärlek faktiskt var, också ensamhet, och som sagt trygghet.
nu ser jag fram emot ett 2013, förhoppningsvis fyllt med glädje, lycka och kärlek. och lite sorg. för vad är glädje när vi inga sorger har?
och som en kär vän sa till mig
vi har en föreställning om att kärleken ska vara evig. men kärleken är inte sådan. kärlek är en fritt flödande kraft som kommer och går som den behagar. Ibland stannar den livet ut, andra gånger stannar den en sekund, en dag, en månad eller ett år. så man skall inte vara rädd för kärleken bara därför att den gör dig sårbar men heller inte bli förvånad för att den ger sig av. man skall bara vara lycklig att man fick tillfälle att uppleva den.
we were both sixteen and everything felt all right, sleeping all day and staying up all night
you sad that you felt so happy that you could die
jag kommer ihåg känslan av att komma hem till någon man saknat. saknat på ett alldeles särskilt sätt. den där mysiga varma känslan i magen och allt bara känns jättebra, fjärilar överallt och man kunde ta en kula för honom. nu ska jag återigen hem, åka hem utan känslan i magen. det enda som finns där är längtan och en önskan djupt inom mig att jag kommer få ett sms, samtidigt som rädslan finns där. jag tror inte det var kärlek, det var bara vilja och lust.
när viljan försvinner och bara finns kvar då försvinner också omtanken, och vad finns kvar då?
jag tänker på en särskilt sorts sorg, och jag tänker på alla de gånger du gjorde mig ledsen, och tvärtom. det är inte så vi trodde det skulle vara, inte heller så vi trodde det skulle bli. men jag ville så gärna tro på oss, vi skulle göra allting bättre och allt var så enkelt. det var inte svårt att hitta dit, vi fann varandra direkt men vi hade ännu lättare att tappa bort varandra.
jag ville ha allt och förlorade det
jag kommer hem igen till jul
i can't get used to this
If distance's the reason that it never will be you and me, then you never liked me as much as you've told me, because if you liked me as much as you've told me, you'd never let distance tear us apart.
när tårarna fryser till is på dina kinder, då är du ensam
without me
när alla vänner är som ljus, ljus som brunnit ut
vi går alla under samma måne, samma sol och samma himmel. vi går på samma jord, oavsett hur vi ser ut, vad vi känner eller tänker. vi är alla så olika samtidigt så lika. i avståndet är vi så långt ifrån varandra, men i hjärtat så nära.
allt som vi verkligen älskat är oersättligt och allt som vi har kunnat tänka oss att ersätta har vi i sanning aldrig älskat. det spelar ingen roll, vi är vuxna människor, då finns det inga hinder, bara hur mycket man är beredd att ge.
att lämna mig bakom dig kommer bli det svåraste jag någonsin har gjort, men jag är hellre ingenting för dig än något tillfälligt. och jag kan låtsas att jag inte bryr mig att det gör ont att lämna dig, man kan trots inte förlora något man aldrig haft.
all those fairytale are full of shit
numera halvblondin btw
if happily ever after did exist
djade lite på kåren igår, sen dansade resten av natten med fina vänner i locus och bara nöjd av livet fina stunder. här sitter jag nu och borde göra mig i ordning för kvällens fest.
would you tell me how it could be any better then this
jag fick mitt nya liv, och jag ångrar ingenting. det blev fantastiskt helt enkelt!
fast just nu, hemma i lägenheten kan inte tiden gå tillräckligt fort för att jag ska få åka hem
i don't wanna be friends
jag ska åka hem! det är tre dagar tills jag ska åka hem och jag längtar som en galning!
träffa kingsan, mamma, pappa och mina syskon, cphelg med pangfylla med min bästa vänner och lite annat gött random folk! titta förbi ålleberg dessutom, åh! fem jäkla dagar hemma, jag blir galen bara på tanken!
just nu
plugg, blogg, allmänt fix typ, ah ni fattar, försöker småpacka lite för att ÅKA HEM! jo, jag har det bra, after school imorgon också, precis lika bra som det låter, (hiho)
more than distance between us
"Känner ni till den där dammen borta vid Plikta? Där man kan mata duvor direkt ur händerna. Där såg jag, i maj förra året, det mest, det vackraste kärlekspar jag någonsin sett.
Det var en skata, och en katt. Jag brukade promenera förbi där rätt ofta då, och nästan varje gång såg jag de här två, oftast så följde den här skatan efter katten, men ibland gick de bredvid varandra. Det såg nästan ut som om de gick och småpratade med varandra. Som att de inte hade någon flock eller så, att, inte någon annan kompis, utan bara var totalt förälskade och ensam tillsammans i den här världen.
Och jag såg dem nästan varje gång jag gick förbi den där parken och den lilla sjön där. Men.. sommaren gick, och en dag så låg det bara massa skatfjädrar där under ett träd.
Skatan syntes inte till någonstans, kattjäveln däremot, den låg en bit därifrån och jäste i solen och såg väldigt mätt ut, rund. Och jag tänkte att, fan också, men det där är en ganska bra bild av hur okontrollerad, invecklad och destruktiv kärlek kan vara. Jag vet inte ens om man ska försöka förstå sig på den eller som jag då, skriver kärlekslåtar om den.
Men här kommer i alla fall tre låtar på temat, invecklad kärlek"
Håkan Hellström Slottskogsvallen 4 juni 2011
Det var en skata, och en katt. Jag brukade promenera förbi där rätt ofta då, och nästan varje gång såg jag de här två, oftast så följde den här skatan efter katten, men ibland gick de bredvid varandra. Det såg nästan ut som om de gick och småpratade med varandra. Som att de inte hade någon flock eller så, att, inte någon annan kompis, utan bara var totalt förälskade och ensam tillsammans i den här världen.
Och jag såg dem nästan varje gång jag gick förbi den där parken och den lilla sjön där. Men.. sommaren gick, och en dag så låg det bara massa skatfjädrar där under ett träd.
Skatan syntes inte till någonstans, kattjäveln däremot, den låg en bit därifrån och jäste i solen och såg väldigt mätt ut, rund. Och jag tänkte att, fan också, men det där är en ganska bra bild av hur okontrollerad, invecklad och destruktiv kärlek kan vara. Jag vet inte ens om man ska försöka förstå sig på den eller som jag då, skriver kärlekslåtar om den.
Men här kommer i alla fall tre låtar på temat, invecklad kärlek"
Håkan Hellström Slottskogsvallen 4 juni 2011
