mariacavalli

det var en kall, tråkig och grå dag du dog.

den dagen du dör, jag svär, den dagen måste vara grå och kall. den måste vara så långt ifrån dig det bara går, din mjuka varma personlighet, du var alltid positiv, så kommer jag minnas dig. Och all glädje du spred omkring dig, den var omåttlig min kära vän.

jag vet att du kanske inte har långt kvar, trots att du övervunnit döden flera gånger och det smärtar mig att veta, livet håller på att förändras, nu till det sämre, för jag vet att utan dig kommer livet vara några nyanser blekare.

jag ber inombords att du inte skall lämna dem som behöver dig, dina vackra barn, din fantastiske make, ingen av dem kommer någonsin bli sig lik i din frånvaro, det tomrum utan dess like du kommer lämna kvar, ett tomrum ingen kommer kunna fylla, för där är det du, bara du som skall vara.

hade jag fått bestämma, då hade du varit här nu.

jag vntar, och väntar, och väntar, varför vet jag inte och jag borde inte. men jag saknar dig, kan du inte bara fatta det?
Snälla bli min igen.

om du sett mig nu

svullen av för många tårar och en näsa med begränsad användbarhet.
men jag slutar alltid som den ständiga tvåan, jag blir nog inte bättre än så.
jag blir ju aldrig en vinnare, även om jag kämpar hårdast

tomorrow you'll be thinking to yourslef: where did I go wrong?
the list goes on and on

you'll never see, what you've done to me. you can take back your memories, they're no good to me.
and here's all your lies, you can look me in the eyes with the sad, sad look that you wear so well

livet överraskar mig mer än någonsin. hemska människor visar sig både vara stark och fina och människor jag jag älskat blev såna de aldrig skulle bli.

dagens status, kluven och tom

det personliga misslyckande smärtade, det var slutet på den lovande kärlekssagan. det vore fel att säga att jag gick ur det oskadd men vissa ärr måste man lära sig att leva med. i det långa loppet är det sorgligare och smärtsammare att vissna

jag vet att det bästa sättet för mig att bli mindre ledsen på är att sova. och vips, tretton timmars sömn och jag mår bra igen, hjärtat är inte ens hälften så tungt som igår. jag tackar min lyckliga stjärna att jag ändå inte har det svårare att lätta min sinnesstämning. livet går vidare, det vet jag och det kommer snart bli lättare, DET VET JAG!

saknad: abstrakt substantiv.

tre och en halv månader har gått sen jag var här sist, och det mesta har hunnit hända. fylla och fester, vänner och nära, kärlek och sorg, förhållande och dumpad, firande och saknande. jag har en vag känsla att jag spenderade min bästa tid på missunnsamhet.

sextio dagar kvar till studenten och både stockholm, utställning, massa fester och endel biobesök är inbokade, jag antar att jag inte ska gnälla men tomhet är inget man kan råda över, hur många människor jag än omger mig med så känns det ändå som jag står själv.

#lifegoeson