mariacavalli

den dagen du dör, jag svär, den dagen måste vara grå och kall. den måste vara så långt ifrån dig det bara går, din mjuka varma personlighet, du var alltid positiv, så kommer jag minnas dig. Och all glädje du spred omkring dig, den var omåttlig min kära vän.

jag vet att du kanske inte har långt kvar, trots att du övervunnit döden flera gånger och det smärtar mig att veta, livet håller på att förändras, nu till det sämre, för jag vet att utan dig kommer livet vara några nyanser blekare.

jag ber inombords att du inte skall lämna dem som behöver dig, dina vackra barn, din fantastiske make, ingen av dem kommer någonsin bli sig lik i din frånvaro, det tomrum utan dess like du kommer lämna kvar, ett tomrum ingen kommer kunna fylla, för där är det du, bara du som skall vara.