mariacavalli

uppkrupen i soffan en februarinatt med headsetet i, allt för att reducera tystnaden. att bo på femte våningen har sina fördelar, jag kan se långt bort över sportfältet och bergen i bakgrunden. så här års är de snötäckta och ser ut som ett sagolandskap, en bild gör det inte rättvist. gatlyktorna lyser upp gångbanorna, rinken och betesgatan. det är mitt hem och trygga gatan, det är här jag lever.

 

jag bokade biljetten till falköping förut, alla hjärtans dag med mina systrar, systerdotter, mamma och pappa. dem jag ofta saknar att även om de bara i teorin är ett samtal bort så är de så mycket mer i praktiken.

alla bilder jag någonsin lagt upp, de gör mig snurrig i huvudet såhär en torsdagskväll, och lite ledsen men framförallt nostalgisk. det är så många bilder, från den bästa sommaren i mitt liv, utan tvekan den bästa. det var så många fina kvällar och stunder som de bilderna framkallar minnena av. jag var ung med massa drömmar i en stad som bara kortsiktigt kunde uppfylla dem och jag lämnade falköping när jag älskade den staden som mest. ag fick vänner jag aldrig kunde tro jag skulle umgås med och bytte åsikt om de hemskaste människor.

 

nu i efterhand är jag glad att jag fick den sommaren, jag växte långsamt upp, blev vuxen på ett barnsligt vis. det var liksom den tid jag hade, innan jag gick ut i vuxenlivet och det blev rätt okej.