mariacavalli

you can't lose what you never had

livet är fint, jag har tagit studenten, jag är arbetslös, vet inte om jag kommer in på högskolan osvosvosv
men jag är glad ändå, jag har fina vänner, jag tycker om någon som tycker om mig. jag unnar alla lycka idag.
även om livet gör ont ibland så kan det inte göra det föralltid, det blir bättre, jag lovar!
och hörrni, man blir aldrig ihågkommen om man är en i mängden

ganska lycklig, lite pirrig och lagom taggad
du är fin, jag tror jag behöver någon som dig
sex dagar till studenten
fina vänner
man
fest ikväll
går ut och glänser i natten

satsade på stödord idag, puss!

åh vad jag drömmer just nu. en vacker man som upptar mina tankar, trots att jag egentligen känner honom, men som mamma brukade säga "man kan vara kär i honom på avstånd" fakk, han är snygg och trevlig. hur ofta händer det liksom?

9 dagar till studenten, ett prov och komplitera med studentkläder, sen är jag där. nu är jag snart fri

livet snurrar på. 11 dagar till studenten. jag har världens bästa vänner. jag har börjat hata alldeles för mycket. jag ångrar. jag är arg. jag känner mig sviken. jag blir trött på mänskligheten. och livet. jag vill bara bort. alla drömmar känns högflygande och alldeles för drömliknande.

delad i tusen bitar
jag var lycklig, livet var fint
nu håller du på att dra ner mig igen

jag tappade alla fina känslor, och det kanske var bra, trilla nu inte dit igen.

jag antar att vi borde vara mer tacksamma över det vi har. vi är friska, vi har ett hem, en familj och en trygghet som inte många har. när döden knackar en på axeln blir detta mer påtagligt, det är som att man inser vad som kan hända.

det gör ont i mitt hjärta att se människor bli sjuka och dö, när det finns folk som förtjänade det så mycket mer, om man ens kan säga så, men det finns människor som skadat, förnedrat och mördat. varför ska de få finnas, när människor dör i cancer varje dag.

jag saknar dig, hoppas du har det bra i himlen, och förlåt, jag lovar, jag kommer och hälsar på dig i solnedgången.

det var en kall, tråkig och grå dag du dog.

den dagen du dör, jag svär, den dagen måste vara grå och kall. den måste vara så långt ifrån dig det bara går, din mjuka varma personlighet, du var alltid positiv, så kommer jag minnas dig. Och all glädje du spred omkring dig, den var omåttlig min kära vän.

jag vet att du kanske inte har långt kvar, trots att du övervunnit döden flera gånger och det smärtar mig att veta, livet håller på att förändras, nu till det sämre, för jag vet att utan dig kommer livet vara några nyanser blekare.

jag ber inombords att du inte skall lämna dem som behöver dig, dina vackra barn, din fantastiske make, ingen av dem kommer någonsin bli sig lik i din frånvaro, det tomrum utan dess like du kommer lämna kvar, ett tomrum ingen kommer kunna fylla, för där är det du, bara du som skall vara.

hade jag fått bestämma, då hade du varit här nu.